Dissociation

Dissociation är ett viktigt begrepp vid trauma och framförallt vid upprepad, långvarig traumatisering såsom till exempel sexuella övergrepp. Erfarenheter med de tankar, känslor och handlingar som är kopplade till denna händelseblir en isolerad del av personligheten.

Barn som utsätts för sådana trauman kan ibland dissociera för att hålla tankarna eller minnet av de otäcka händelserna borta från medvetandet. Dissociation är en reaktion som skyddar mot hot eller skada. Dissociativa upplevelser under akut stress är förekommande och klingar oftast av efter en kortare tid. Dissociation som kvarstannar efter det akuta skedet samvarierar med högre risk för att utveckla PTSD.

Dissociation kan också vara en del av symtomen vid PTSD. Tecken på dissociation är minnesluckor, transtillstånd, identitetsförvirring, depersonalisering och derealisation, förlust av tid eller tidsperspektiv.Vanligt är även förändrad kroppsupplevelse och somatisering.

Dissociation kan till exempel ta sig i uttryck i en oförmåga att minnas hela eller delar av den traumatiska händelsen, eller en känsla av ett utanför kroppen-tillstånd. En person som dissocierar integrerar inte den inkommande informationen, han/hon tappar i kapacitet att integrera kunskap, känsla och minne. Det dissocierade är avspjälkat, men med en gömd ”observatör” så att minnet förblir intakt och möjligt att återkalla. Dissociation kan betraktas utefter ett kontinuum, det vill säga man kan dissociera litet eller mycket.